Just hemkommen från vår första genomläsning av pjäsen Seven, som framförs i morgon på biblioteket i Kisa kl 19.00. Seven är ett dokumentärt drama. Pjäsen är baserad på ordagranna utdrag ur personliga intervjuer med sju ovanliga kvinnor som arbetar för att åstadkomma stora förändringar i världen.
Det är mycket gripande att läsa och uttala deras berättelser. Det drabbar mig mer än vad jag trodde. Att själv uttala de ord som de själva använt om övergrepp, övervåld och oerhörda orättvisor de utsatts för är mycket starkare än att "bara" läsa dem tyst för sig själv.
Berättelsen som Mukhtar Mai, från Pakistan delger oss är den som skakar mig mest. Helt ofattbara övergrepp på en helt liten flicka. Som totalt aningslöst går in i vuxna människors sjuka fälla och får betala med allt.
Det gör mig rent spyfärdig. Vad har vi människor i oss som gör att vi kan handla på ett så vidrigt sätt?
Dessa starka modiga kvinnor är trots allt som de utstått lysande ljus i en värld som ibland ter sig hjälplöst mörk.
Full av beundran, Ann, Anissa, Christina, Charlotte, Lena, Malin och Pia, ni gestaltade förtryck, hopplöshet, men också mod, hopp, kamp för grundläggande rättigheter. Det var vackert, det var starkt.
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera