söndag 29 januari 2012

Kinda - Kimilili

Den senaste tiden har frågan om Kinda kommuns partnerskapssamarbete med Kimilili i Kenya förts på ledarsidor, i politiska forum, på torg och vid köksbord. För mig handlar vänortsutbyte och andra former av utbyten i högsta grad om demokrati, så därför vill jag ge min kommentar.

2008 antog fullmäktige i Kinda en policy för internationellt samarbete. I den kan man läsa:
Omvärlden påverkar oss alltmer och sambandet mellan det lokala och globala blir allt tydligare. Den svenska staten stödjer och uppmuntrar ökande lokalt engagemang i internationellt arbete. Internationellt samarbete och internationella kontakter bidrar till fred, förståelse och solidaritet samt undanröjer missuppfattningar och förebygger främlingsfientlighet. För att stärka freden och solidariteten mellan människor, främja en demokratisk utveckling och motverka rasism är det viktigt att framförallt barn och ungdomar tidigt får kontakt med andra länder och kulturer.
Det är därför väsentligt att Kinda kommun i sitt arbete bör ha inslag av internationella kontakter. Kinda kommun ska genom de internationella kontakterna
  • - ta ett internationellt medansvar för en fredlig och demokratisk utveckling i världen 
  • - öka förståelsen mellan olika kulturer för att på så sätt förebygga främlingsfientlighet både hos oss och i våra kontaktländer 
  • - bidra till att värna om den globala miljön   
  • - ge våra barn och ungdomar möjlighet till internationella kontakter för att motverka främlingsfientlighet och underlätta inträdet på en alltmer internationell arbetsmarknad 
  • - genom kunskapsöverföring bidra till att stärka demokratin där det så finns behov 
  • - som kompetensutveckling ge den kommunala personalen, och de förtroendevalda möjlighet att se med andra ögon på vår egen verksamhet. 
  • - öka det turistiska och näringslivsmässiga intresset för Kinda kommun, Östergötland och Sverige.

Policyn ger en tydlig inriktning på vilket sätt vi ska arbeta. I policyn omnämns särskilt Kimilili kommun i Kenya som ett område där vi bedriver utbyte.

Utbytet med området där Kimilili ligger startade för 25 år sedan när Svenska Mount Elgonföreningen bildades. Det har varit år fyllda med utvecklande, insiktsskapande och omvälvande möten och upplevelser för unga och gamla i Kinda och i Kimilili. Föreningens arbete har inspirerat till kommunernas samarbete och inneburit synergieffekter för båda parter.

I den debatt som förevarit har man flera gånger ifrågasatt värdet för medborgarna i Kinda att delta i detta utbyte. Och detta ifrågasättande har jag svårt att förstå. Men det kan vara så att vi varit dåliga på att berätta om de vinster kommunen fått ut av vårt samarbete. Värdet på utbytet är lika stort för båda parter, men vi bidrar med olika värden. Precis som det bör vara i ett fruktbart samarbete.

Jag skulle vilja lista några av de vinster som Kinda fått ut av vårt samarbete:

• Under många år har elever och lärare/personal på Värgårdsskolan arrangerat en Internationell dag då man samlat ihop pengar till en rad olika insatser. Det har handlat om skolmaterial, skolbänkar, skolhus, bibliotek och under de senaste åren till Gustafs center. Ett center där ca 100 föräldralösa barn, tack vare våra egna ungdomar får ett hem, skola och omsorg. Det är stort och det ger en unik dimension till den vardag som är våra ungdomars.
Flera av dessa elever har senare i sin utbildning och eller sitt yrkesverksamma liv, fortsatt att ha kontakt med Kimilili genom projektresor, praktik eller andra typer av besök. En unik möjlighet. Just i dagarna åker två elever från Värgårdsskolan tillsammans med sin lärare till Kimilili. Likaså två gymnasieelever från Katedralskolan i Linköping, varav den ena bor i Kinda. Nyligen kom sex ungdomar, varav två från Kinda, hem från ett besök där de lämnat över tio sängar inköpta av pengar ungdomarna samlat in.
Vid Kimililidelegationernas besök i kommunen prioriteras besök i kommunens skolor alltid högt - ett unikt tillfälle för "våra barn" att stifta bekantskap med människor från ett land långt borta. En chans att se  - trots det som skiljer oss, så är det så oändligt mycket mer som  förenar oss. Över avstånd, kultur och språk.

• Tjänstemän och politiker i kommunen har haft många möjligheter att vidga sin förståelse och sin begreppssfär. För att kunna förklara för någon med helt annan bakgrund om var man gör, hur man gör det och varför behöver man själv finna och förtydliga detta mycket påtagligt för sig själv. Detta har många upplevt. Inom samtliga förvaltningsområden.
Jag själv fick förmånen att träffa delegationen då de senast var i Kinda i slutet av 2011 och skulle då tala om rollen som politiker, gränsdragning politiker/tjänsteman, samverkan politik och tjänstemannaorganisation och jämställdhet. De frågor jag fick tvingade mig att verkligen skärskåda  inställningen till mitt uppdrag och till hur våra processer ser ut. Det här är inte enkelt. Men en viktig fråga att ständigt arbeta med.

Jag skulle vilja passa på att bjuda in bland andra Alf Wesik, den kritiska ledarskribenten på Kindaposten, och alla andra som ställer sig frågande till detta samarbete. Bjuda in er att resa till Kimilili och möta människorna där och se och höra vad samarbetet och de olika insatserna betyder för människor och hela samhället. Mount Elgonföreningen har erbjudit sig att hjälpa till att ordna med din resa. Du ska se att du har mycket att skriva om när du kommer hem. Men kanske annat än du kan föreställa dig idag.

Love peace and light
Pia

tisdag 10 januari 2012

För ett ljust 2012

En stilla förhoppning inför det nya året, som ligger som ett oskrivet ark fyllt av fantastiska möjligheter. Några ord från Martin Luther King:
...returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that.

Love hope and light
Pia

fredag 2 december 2011

Ett fult tryne

I måndags hade vi sammanträde i kommunens högsta politiska församling - fullmäktige. Vi beslutade bland annat om budgeten för 2012. Men det var inte budgeten som skapade mest debatt. Det var det två andra frågor på dagordningen som gjorde. Vårdnadsbidraget och flyktingmottagandet i kommunen. Flyktingmottagandet har varit en flitigt förekommande fråga under mandatperioden och avsändaren till flera frågor i ämnet har Christina Nilsson (-) varit. Som fullmäktigeledamot har man en självklar rätt och också en skyldighet att fråga om allt som rör kommunens verksamhet. Det är tveklöst så. Men denna gång steg hon över en gräns. När hon ifrågasatte kommunens intention att ta emot flyktingar med funktionshinder, kanske till och med multipla funktionshinder.

Jag menar att hon är inne på att dela upp människor i värdefulla och inte värdefulla. Och när sådana signaler går ut från en ledamot i fullmäktige reagerar jag med hela ryggmärgen. Och inte bara jag. Vi var många som tydligt markerade mot en sådan människosyn. Skönt.

Något annat som hände var att vår Sverigedemokrat som tidigare hållit en tämligen låg profil klev ut ur garderoben och använde sig av en retorik som ger murrigt brunt eko från nationalsocialismen. Han ansåg att samtliga partier (hans eget undantaget antar jag) borde skämmas för att vi "förstör svenskheten" (ungefär).

Vad som inbegrips i svenskheten framgick inte. Jag antar att fortsättning följer.

Love peace and light

Pia

måndag 24 oktober 2011

FN-dagen på Rimforsa skola

Så som jag började min dag idag. Så borde alla dagar börja. För alla. Jag hade förmånen att få hålla ett tal på firandet av FN-dagen på Rimforsa skola. Över 300 elever och vuxna på skolan och närliggande förskolor samlades för att under en liten stund sjunga och dansa fram ett fredsbudskap som genljöd över samhället. En stråle av framtidshopp gick ut i universum. Och vi som fick vara med blev varma in i själen. Det kyliga höstvädret till trots.

Pia Tingvall

lördag 17 september 2011

16 september 1921

Igår, den 16 september, var det en bemärkelsedag värd att fira. En dag som gick ganska spårlöst förbi. Demokratins födelsedag i Sverige. För 90 år sedan gick kvinnor i Sverige till valurnorna för första gången. Då hade man kämpat i många år. Även om den svenska kampen inte var så dramatisk som den i England och USA, med suffragetter som skrikande och sparkande släpades till häkte från sina demonstrationståg. De hungerstrejkade och vrålade ut sin vrede över att omyndigförklaras.

De svenska pionjärerna förde en annan kamp. Med ordet som främsta vapen.
Stort tack till er kvinnor och män vars arbete ledde till att riksdagen 1919, som sista Nordiska land, beslutade att kvinnor skulle ha rösträtt. 1921 effektuerades så beslutet.

På baksidan av fotot står det
"På väg till valurnan den 16/9 21. 
En av fröknarna samt Ellen voro för unga för röstning och fingo
stanna och vakta kontoret. Främst Katti Starli, Eva Andén,
snett till höger Gunhild Johansson och Lisa Ekedahl. Bakom
Eva Ester Ekberg."

Osynlig ruta
Foto från KvinnSam vid Göteborgs universitet.

Vilken kamp vill vi föra idag för att världen ska bli lite bättre?
Pia Tingvall

torsdag 15 september 2011

Tillgänglighetens demokrati

Jag fick idag ta del av en medelålders mans berättelse om ett livslångt utanförskap på grund av dyslexi. En stark berättelse av en stark man som tagit fighten mot sin låga självkänsla och samhällets - normens - exkluderande. Mannen i fråga arbetar aktivt sedan 30 år tillbaka för att ingen unge ska behöva utstå det han fick göra. Men mycket förblir som det varit. Trots forskning och insikter på korsen och tvären om olika personers behov och nya möjligheter som finns, hamnar barnen i kläm. Det är ett svek.

Vi politiker har fel fokus. Vi attraheras av de snabba lösningarna. Tar hellre kostnaderna för konsekvenser istället för att verkligen arbeta offensivt med förebyggande insatser på individnivå. Ta de modiga besluten.

Alla behövs. Alla har unika kvalitéer. Tror vi på det eller är det fina floskler vi svänger oss med i valrörelse och i glättiga partiprogram.

Program som inte alla kan läsa. Och så har vi prioriterat.

Med önskan om ljus i mörkret

Pia Tingvall