Poesiträning

Jag älskar bibliotek. Har alltid gjort det. Ett tag i låg- och mellanstadiet bodde jag mer på biblioteket än hemma. Sedan i högstadiet bar jag hem tonvis med böcker och bara läste och läste. Idag måste läsandet vara resultat av medvetna beslut. Medvetna, för jag känner mig själv. Börjar jag läsa en bok kan jag inte lägga ner den förrän den är slut. Helt okontaktbar för omvärlden.

I Kinda har vi tre bibliotek att vara stolta över. De är naturliga mötes- och bildningsplatser för alla åldrar och skeden i livet. Dessutom en viktig länk i vårt demokratiarbete i kommunen. En plats att växa som människa och medborgare.

Jag försöker lära mig poesi. Jag har börjat med Tomas Tranströmer. Av den enkla anledningen att vissa dikter jag läst av honom berört mig djupt. Nu har jag köpt en liten diktsamling, slumpvis vald. "Den stora gåtan". Många av dikterna är haiku-dikter. Och jag fattar inget. Ibland ser jag en bild framför mig. Många av dikterna har en så sorglig ton. Så plötsligt läser jag en som slår an. Som får mig att tänka på pjäsen "Seven" som jag och sex andra kvinnor framförde för några veckor sedan. Rosen jag fick efter föreställningen står sig än, liksom den starka känslan av styrka, empati och systerskap pjäsen förmedlar.

"Buren av mörkret.

Jag mötte en stor skugga

i ett par ögon."

Lååågt Migrationsverket

Nu tar Migrationsverket hjälp av seriefiguren Bamse för att på ett pedagogiskt sätt förklara för barn med utvisningsbeslut att det faktiskt är jätteroligt att komma tillbaka till sitt hemland och att ont i magen som man kan få i väntan på ett beslut kan avhjälpas genom att ha lite skoj med sina kamrater.

Tror du att jag hittar på....? Tyvärr inte. Kolla länken http://hd.se/kultur/2011/05/18/varldens-dummaste-bjorn/

Love peace and light

Pia

Är vi ens människor?

I fredags deltog jag på ett seminarium arrangerat av SKL. En föreläsare pratade om deklarationen om mänskliga rättigheter som antogs i FN:s Generalförsamling 1948.

1979 antogs en särskild konvention för "avskaffandet av diskriminering av kvinnor".

1989 antogs barnkonventionen.

Osv...

Artikel 1 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter lyder:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

På regeringens hemsida får vi veta:

De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller sammanhang.

De mänskliga rättigheterna är universella, men de gäller inte kvinnor, barn, människor med funktionshinder osv. För vi måste ha egna konventioner som särskilt förklarar att även vi har rättigheter.

Detta sätt att agera och resonera bekräftar återigen normen att det är den heterosexuelle vite mannen utan funktionshinder som är människa. Vi andra behöver särskilda konventioner.

Love peace and light

Pia Tingvall

Seven

Just hemkommen från vår första genomläsning av pjäsen Seven, som framförs i morgon på biblioteket i Kisa kl 19.00. Seven är ett dokumentärt drama. Pjäsen är baserad på ordagranna utdrag ur personliga intervjuer med sju ovanliga kvinnor som arbetar för att åstadkomma stora förändringar i världen.

Det är mycket gripande att läsa och uttala deras berättelser. Det drabbar mig mer än vad jag trodde. Att själv uttala de ord som de själva använt om övergrepp, övervåld och oerhörda orättvisor de utsatts för är mycket starkare än att "bara" läsa dem tyst för sig själv.

Berättelsen som Mukhtar Mai, från Pakistan delger oss är den som skakar mig mest. Helt ofattbara övergrepp på en helt liten flicka. Som totalt aningslöst går in i vuxna människors sjuka fälla och får betala med allt.

Det gör mig rent spyfärdig. Vad har vi människor i oss som gör att vi kan handla på ett så vidrigt sätt?

Dessa starka modiga kvinnor är trots allt som de utstått lysande ljus i en värld som ibland ter sig hjälplöst mörk.

Att fira våren

Vi har en underbar tradition i Sverige. Att fira in våren med tal, sång, eld och fest! Våren är så stor här i den mörka Nord. Jag blir lika tagen även om jag varit med om vårens intåg 43 gånger. I år var jag med om två firanden. Ett i Ydrefors, där jag fick äran att vårtala själv. Det var en helt stilla kväll och älvorna dansade över vattnet bakom Brosjögården. Jag talade om att olikhet berikar. Efter talet sjöng vi tillsammans. Vi började med nationalsången. Ett sådant högtidligt och vackert Valborgsfirande har jag knappast varit med om. Jo, kanske. Det jag var med på den 1 maj i Kulterna vid Kättilstad kyrka. Där talade förre landshövdingen Björn Eriksson på temat tolerans och öppenhet. Bland skilla och vitsippor mitt i vackra Kindabygden. Den nedåtgående solens orangea skiftningar mötte den sprakande eldens färger så att hela dalen fylldes av eld och ljus. Underbart!